lirik lagu nidrike – vånda

lirik lagu nidrike – vånda

stillsamt jag faller ned
mot våndans karga klippor
jag hoppas att ni alla då ber
ej till gud, men för en evig vila

en slummer i våndans famn
en vila i fördärvets fristad
en bl!ck uppå fasans anlete
ty h~rnen ledsagar mig

min själ, krossad av apatin
dömd till att andas gifter
en fylgia förutan frihet
ingenting, ingenting

en knapp sekund passerar
och jag möter klipp~rna
tomheten härskar åter
mitt fall, mitt kall, sl~tet

begrav mig ej i jordens mull
strö ej min aska för vinden
kasta ej min kropp uppå likbål
ge mig åt havet, låt min fylgia rensas av ensliga vågor

min själ, krossad av apatin
dömd till att andas gifter
en fylgia förutan frihet
ingenting, ingenting
ge mig åt havet, låt min fylgia rensas av ensliga vågor

Leave a Comment

close